Biggans återkomst

Livet är bra jävla lustigt!
Här har man jobbat några dar efter en skön semester, smygdejtat Lotta och skickat heta mess till Elsie och tyckt att livet är oförstört och å så där laidback som det bara kan vara på film.
Man sitter hemma på kammarn och läser nya Hus & Hem och tror ni inte på fan att gamla fina rara Biggan stormar in och bara tar över hela situationen.
"Du är min stolpe, som håller upp gatlyktans sken", skriker hon och slänger av sig en lustig jävla hatt.
Hon måste ha käkat nån form av onyttig svamp, tänker jag och hinner inte tänka så mycket mer.
För sen ligger vi nakna på ryamattan, säkert en timme.
Vi säger ingenting.
Vi tittar bara.
Andas.
Och jag börjar gråta och tycker att livet är en snårig labyrint.
Hon ler med sina ögon.
"Vi tycker om varandra vi", säger jag.
"Ja", säger hon.
Å jag känner att hon gått ner några kilo.
Det gör ingenting.

gilbert