Det gör ont
Anja Persson tog guld.
Kul för henne.
Men inte för mig.
För jag saknar henne så det gör ont.
Ja, inte så jävla ont, kanske.
Men det värker.
gille
Saknar henne så
Björn Lind tog guld.
Kul för han.
Men inte för mig.
För jag saknar henne så det gör ont.
gille
Dyngrak
Nu har det värsta lagt sig.
Biggan har inte hörts av och nu skiter jag faktiskt lite grann i det.
I fredagskväll och hela natten repade The Tabletennis och det funka skitbra.
Vi prata faktiskt om att försöka få spelning så fort som möjligt. Helt freaky känns det.
Igår blev jag skitfull. Dyngrak.
Basse med. Ännu värre.
Men jävlar i mig va kul vi hade.
Vi tog fram Biggans låda med alla dom där dildosarna och sen hämta jag en annan liten låda med gamla hobbyfärger som jag haft till att måla små raggarmodeller.
Sen måla vi dildos jävlar i mig så det slog gnistor i dom små batterierna.
Och fan va fina dom blev.
"En ny konstart", sa Basse.
"Sure", tror jag att jag sa och nu ska vi på allvar försöka ställa ut dom på ett galleri i grannkommunen.
Vi får se hur det går.
Men som det känns nu hoppas jag mer på The Tabletennis.
Å lite Biggan.
Men mest en flottig jävla kebabrulle.
gilbert
Biggan tog sin hatt
Nu har jag varit ledsen i nästan två veckor.
Biggan tog sin hatt och stack.
Jag som älskar henne.
Har gått ner sju kilo och har nästan bara lyssnat på Scorpionsballader.
Jag har haft svårt att sova och Ankans tuttar har inte heller funkat som sig bör.
Hon har varit snäll och lagat mig mat, men vad hjälper det när jag inte äter.
Biggan har kvar massor, så hon hittar kanske hem.
Jag hoppas ju.
gilbert