SNILLEN SPEKULERAR

Hejsan!

Det var ett tag sen.
Dagen efter den där country & western-festivalen - som för övrigt rockade fett - tog jag en sån där sista-minuten-resa till Bulgarien.
Jag är flygrädd men det sket jag i.
Jag ville bara bort.

Lite synd bara att jag missade första gången på akvarell-kursen.
Det hade visst varit lite kroki.

Men nu är jag i alla fall hemma.
Det är skönt.

Solvej - ja, henne har jag suddat bort.


mvh/gille

Var som sagt på After Work med Ruben igår. Jättetrevligt. Mycket folk och härlig stämning. Var väl där till ca 21. Sedan gick vi hem till mig och kollade på Idol. Satt och mös under en filt i soffan. Riktigt mysigt faktiskt. Synd att Ola fick åka hem. Han är ju såååå söt, men sjung inte på topp igår.

Ruben sov över hos mig. Han sov på soffan. Har inget emot honom egentligen, men det fick bli soffan. Han är några år yngre än mig. 27 år närmare bestämt. Hade ju varit mysigt att få krypa ner i sängen tillsammmans, men det fick bli så här, och det känns bra idag. Känns lite enklare att se honom i ögonen på måndag då.

Ikväll ska jag hälsa på en kusin i Borlänge. Det var tre år sedan jag träffade Elisabeth, så det ska bli roligt. Får se vad vi hittar på ;)

Ha det så bra, så hörs vi! Linda

Tråkigt. Tråkigt att Solvej och Gilbert går skilda vägar. Men jag kan säga att jag inte är speciellt förvånad. Kommer ihåg då för ca 7-8 år sedan när Gille och Solvej började umgås, att jag sa till honom att det inte skulle funka. Att de inte var ämnade för varandra. Sånt känner jag. Intuition kallas det. Jag följer alltid min intuition.

Gille behöver utrymme i ett förhållande. Något Solvej aldrig tillät honom få. Hon var alltid på honom som en jävla ryggsäck. Vart han än tog sig till, så var hon med. På honom som en fullpackad ryggsäck. Jag såg att inte Gilbert trivdes med det. Han behöver svängrum.

Men Solvej har fina sidor också. Så det så. Omtänksammare människa fär man leta efter. Vill alltid vara med och vara alla till lags. Alltid.

Nu hoppas jag att Solvej tar sig i kragen. Följer med på country och får till en trevlig avslutning på detta förhållande som trots allt har haft många fina stunder. Korta stunder – men ändå!

Många kramisar/Linda

Solvej hänger inte med ikväll. Hon är ledsen och förbannad. Sov i tvättstugan ibland. Jag sa att Jessica Andersson i Doobidoo som gick igår på teve såg bra ut. Det skulle jag inte sagt. Det är bräckligt nu.
Och då kommer allt upp till ytan. Ja, ni vet: Allt rämnar. Hela tillvaron.
"Du får åka själv, din jävla tjocka cowboynisse", sa hon nyss, slog dörren i flisor och bara stack.
Det är över nu.
Och jag tänker på Titti. Det är förbjudna tankar, men jag kan inte låta bli.

Basse hoppas på lite Rank & File i bilen. Cowboyspunk som låter jävligt bra.
Jag är sugen ikväll.

Och snart börjar akvarellkursen.
Man får hoppas på lite kroki. (fniss)


pussåkram  gilbert gham

Dagens truddulutt:

"Always on my mind" med Willie Nelson

Förresten...

Hoppas Titti är där imorgon. Hon har så fina pattar!

Så här är det:

Festivalen i morgon blir Solvej och mitt sista offentliga framträdande som ett par.
Hon ska flytta. Man kan säga att hon fått nog. Att jag fått nog.
Jag kan inte säga att jag är ledsen.

Men jag var glad när jag träffade henne. Åtta år sedan. På Billinge Motell. Karaoke-kväll. Fullsatt och varmt. Vi var lyckligt packade hela bunten och det vilade en salig eufori över lokalen. Alla var där. Ni vet. Man pussas och kramas. Man sjunger falskt men man skiter i hela världen.
Det blev romantiskt värre framåt natten. Solvej tände säkert två hundra värmeljus i sin tvåa. Vi pratade om livet, spela lite TP och drack glögg fast det var mitt i maj.
Solvej lindade mig kring sitt lillfinger. Hon var mogen. Sju år äldre och suppleant i byggnadsnämnden.
Vi hittade varandra. Vi delade så mycket.

Nu är det slut och jag kan inte säga att jag är ledsen.
Jag är inte glad heller.
Trots att jag har bestämt mig för Johnny Cash-skjortan.

Solvej har sagt att jag kanske inte behöver ragga så mycket i morgon. Hon vill få ett fint avslut.
Det vill jag också. Men man kan väl ragga ändå.


gille

En undran angående country and western-kvällen i morgon:

Ska jag ta skjortan med Johnny Cash-krås eller ska jag komma som jag är?

Vad tycker ni?


vänligen country-gille

Det är fredag. En tuff arbetsvecka är slut. Ruben och jag ska på After Work. Ruben är min kollega på biblioteket i en månad. Han praktiserar via Arbetsförmedlingen. Jag trivs med Ruben. Det blir någon öl. Lite taco-buffé. Kanske att någon tafflig trubadur slår an några ackord. Vad vet jag? Vi får se, helt enkelt. Ruben köpte ny skjorta på lunchen. Han är riktigt stilig.

Det kan bli en toppenkväll!

Kram/Linda Glapp-Stenduva

PS. Ruben hälsar. DS

Har nyss kommit hem. Och jag är glad i hågen. Vad annars kan man vara efter en sådan upplevelse jag nyss bevittnat. Ni vet, Mårten på jobbet, en tjock ungkarl, Stray Cats på väggarna och två rum och köksfläkt, ringde efter jobbet och sa att jag kunde väl komma förbi en stund och titta på hans nya frisyr. Oj jävlar i min låda vicken frippa. Brylkrämfrossad rockabillystajl med en sån där ankstjärt i nacken. Jag skrattade ihjäl mig innanför kroppen. Han såg ut som fan. Men det sa jag inte.
Man måste lära sig att vara sansad. Att vara vuxen och inte kränka.
Det har Röda Rut lärt mig nu.
Mårten var förstås nöjd och meddelade att det även för hans del vankas country and western till helgen.
Succe, säger han.
Jag säger mest hmm... men inte högt.

Röda Rut tar ut två timmar komp i morgon. Bara så ni vet.

Själv ska jag till tandläkarn. Undrar om han kan laga hålet i plånboken.

Solvej hälsar att allt är bra.

ha de´ gille

Nyss kommit hem från jobbet på skolbiblioteket. Blir så trött ibland på alla likgiltiga ungdomar. Finns liksom ingen gnista i undomarna i dag. Tog en genväg hem, genom dalgången Rövarekulan. Det vackraste vi har i Löberöd. Ännu vackrare blir det en sådan här vacker höstdag.

Vad gör man en onsdagkväll i Löberöd? Ja, det finns inte mycket att göra. Antingen käkar mat Thai-mat eller så roar man sig med bilbingo vid idrottsplatsen. Eller så kan man spela boule. Det är väldigt populärt i Löberöd. Annars är det inte mycket.

Varför bor jag kvar? Ja, det har jag frågat mig många gånger. Bodde några år, tillsammans med Jonny, inne i Eslöv. Men jag längtade hem. Vet inte riktigt vad det är som drar. Trivs med mitt jobb och mina grannar.

Äsch, det blir nog några bitar till på John Lennon-pusslet. Pusslet fick jag förresten av Gille Gahm i 30-årspresent.

Ha en trevlig kväll! / Linda Glapp-Stenduva

Hej! Gilbert här igen!

Ville bara tala om att jag och Röda Rut har pratat ut om det som hände igår.
Vi pratade som vuxna människor.
Nu känns det bra.


gille

Hej! Gilbert här!

Blev jävligt förbannad på Röda Rut i dag. Skulle ner till centralförrådet och hämta skruv, plugg och snacka lite skit med Mårten. Då kör Rut in armbågen i sidan på mig. Och hon är ju smal som en sena och har armågar som sylar. Det var förstås inte meningen att det skulle ta så illa, men jag föll med all min kraft ner i golvet. Tappade både luften och humöret. Det brast helt enkelt. Jag kallade henne både det ena och andra och det hela slutade med att jag fick varken skruv eller plugg. Jävla surkärring. Det var ju hennes fel egentligen.
Mårten han bara garvade. 
Och nu sitter jag på kammaren och vilar ett tungt huvud på ett dåligt samvete. Jag kan tycka att jag drog på för hårt. 
Ibland måste man försöka sansa sig.
Vi får se hur det låter imorgon. Solvej och Röda Rut går samma danskurs och där kan man snacka skit.
  
Nu ska jag skära ett par limpor, lägga lite pastej med farsans inlagda gurka och tänka gott om hela mänskligheten.


pussåkram Gilbert Gham

Känner mig så ensam just nu. Det är mörkt. Önskar jag fick krypa upp i någons varma knä och bara mysa under en filt. Kanske en kopp varm te, lite popcorn eller scones.

Känner mig ensammast i världen just nu.

Kanske skulle ringa Jonny och höra vad han har för sig? Nä, det är ingen bra idé.

Nä, det får bli pussel. Jag tänder några ljus och lägger några bitar på John Lennon-pusslet.

Så får det bli. John och Linda. Inte så tokigt.

Ha det så mysigt i höstmörkret/Linda Glapp-Stenduva

Ja, nu börjar man äntligen bli människa igen. Tar på krafterna med klassfest. Tänkte jag lite kort och koncist skulle sammanfatta kvällen.

Började med lite förfest hemma hos Petra. Det var jag, Anja och Pernilla. Dessa underbara tjejer jag umgicks med åren på högstadiet. Vi skvallrade, pratade gamla minnen, sminkade oss, fnissade och drack billigt rödtjut. Ungefär som tjejer gör mest när man sammanstrålar efter några år på olika håll.

Vid 20.30-tiden begav vi oss till Alex Torstensson. Där skulle hela klassen sluta upp innan vi skulle dra vidare till Eslövs stadshotell. Av 25 elever i 9E så var 19 där. Lori, Henke, Hasse, Lollo, Mia, Daniel osv. T.o.m vår klassföreståndare Dan Lekander var där. Gud vad jag var kär i honom i 8:an! Tyckte att han då var den vackraste och mest charmerande varelsen på jorden. Han var inte så tokig nu heller, men åren har satt sina spår även i hans ansikte. Men det var bara till hans fördel.

Nå väl, efter att ha druckit ett par drinkar hos Alex, minglat och surrat, så var det dags att fara vidare. Alex bostad är ganska nära belägen stadshotellet, så vi gick i samlad trupp. Kände nu att alkoholen hade tagit skruv. Gick i armkrok med Dan nästan hela vägen. Berättade för honom att hur jag hade känt för honom den där tiden i 8:an. Han sa att han visste om det redan, och han kände sig smickrad.

Väl framme slog vi ner oss till bords och tog för oss av en trerätters middag. Mera rödtjut och mycket allsång. Hamnade mellan Robert och Hasse. Robert var en reko kille, men Hasse har jag aldrig haft något till övers för. Hann var klassens clown och skulle alltid vara i centrum. Han är en misslyckad trummis som numer jobbar i en inspelningsstudio. Han var riktigt på arselet redan. Satt och tafsade på Simone mest hela middagen. Hon såg måttligt road ut.

Efter middagen blev det dans. Disco till gamla gamla 80-talshits. Efter plugget med Factory var min älskling. Hasse bjöd upp mig och jag kunde inte tacka nej, det var ju Factory i högtalarna! Hasse stuffade som han alltid gjort. Samma gamla moves. Han var sig lik.

Vid 24-tiden var det dags för Hit Me att erövra scenen. Hit Me var ett sådan där halvtaskigt coverband som tror de äger. De öppnade med Uggla-låten IQ och plöstligt var hela parketten full med vingliga nostalgiker. Det lät väl så där, men det var drag. Daniel hade fått för mycket. Han stod och kräktes vid högtalaranläggningen. Lollo och Robert hade funnit varandra igen. Stod och hånglade upp varandra vid baren. Micke satt och vek båtar av servetterna. Sara lipade för att Robert trivdes med Lollo. Hasse blev nekad att spela trummor, så han blev förbannad och gav sig på Mickes servettbåtar. Ja, så där höll det på. Tills klockan närmade sig två.

Då kände jag en hand på min axel. Det var Dan. Han undrade om han fick bjuda på något i baren. Visst fick han det. Vi dansade sista låten tillsammans. Inga kan älska som vi med Grace. Efter dansen följde han mig till garderboben. Viskade i mitt öra:
– Vill du följa med hem till mig på scones och te?
Jag funderade ett kort ögonblick. Visste ju att det skulle vara efterfest hemma hos Alex. Jag svarade:
– OK. Men bara scones och te då?
– Ja visst! Sa Dan och skrattade.

Väl uppe i min gamla klassföreståndares lägenhet, som ligger alldeles vid torget, över Axelssons lampor, hände det. Det som jag längtat efter i alla år. Han tog tag i mitt huvud med ett stadigt grepp. Tittade mig djupt in i ögonen. Närmade sig med sina fylliga läppar. Jag spjärnade emot. Ett kort tag. Sen gav jag vika. Vi möttes i en lång, ändlös tungrotskyss. Det var precis som jag drömt om. Fast härligare! Han bar in mig på sängen. Vi älskade. Hela natten. Lamporna nere hos Axelssons var satta i gungning. Grace ekade i mitt huvud.

Inga kan älska som vi!

Idag har jag varit moloken. Det var ju som sagt klassfest i går. Det blev sent. Det blev alkohol. Det blev mycket tjo och mycket tjim. Kom hem från Eslöv och Petra för ett par timmar sedan. Är helt färdig just nu. Berättar mer om kalaset imorgon.

Så du kan vara lugn Gilbert! Finns alltid här för dig.

God natt! /Linda

 

En limerick om Bengt Fjällberg


Det var en ganska lång slalomåkare från en liten nordisk by
som hellre var ute än satt hemma för att brodera och sy
så än slank han hit
så än slank han dit
så än slank han ner i dike med dy

Är det nån som har sett Linda?

Vilken dag det varit.
Först backade Gustav över min cykel. En ny med 21 växlar. Gustav är ett Jehovas vittne och kör bil som en skithög. Sedan var vi och handlade på ICA. Soltorkade tomater, gräddfil och en ny kortlek.
Då la Solvej av en sån där ofrivillig fjärt i kön. Högt.
Det stod säkert tio stycken bakom oss och har man dragit i sig en flaska portugisiskt lantvin och käkat tre räkmackor kvällen innan luktar det inte direkt hallonkräm.
Jag låtsades som om det regna och Solvej började vissla.
Hon gör det när hon blir nervös.

När vi kom ut skrattade vi hejdlöst ända tills Solvej råkade slå bagageluckan i huvudet på mig.

Tur att det är kväll nu.

Gilbert

Hasse och jag hade ett band ihop. Om det är nån som undrar.

Christer och Tjorven var också med.

Vi var inte så bra,men det var kul.



gilbert

Jag är bara lite lill-gammal.


gille

Lena tycker att jag är som en jävla gammal gubbe.

Men det är jag inte.


mvh/ Gilbert

Hejsan Linda!

Kul att ni kan återförenas under sådana roliga förhållanden.
   Ta det lugnt med dom där Melbourne-stegen bara.
   Kom du ihåg när du och Lasse Torparn körde den dansen på Rockabilly-rävens konfirmationsfest.
   Fan va roligt det såg ut.

Lasse Torparn är fortfarande länsmästare i badminton. Visste du det?

gilbert

Go kväll! Befinner mig just nu i Eslöv. Min hemstad. Ska nämligen på klassfest i kväll. 20 år sedan vi slutade nian. Ska bli skitkul! Just nu är jag, Pernilla och Anja hemma hos Petra och gör oss iordning.

Vi fnissar, svallrar och dricker billigt rödtjut.

Börjar bli lite rund under fötterna.

Återkommer med en mer ingående rapport.

Skål!/Linda

Tack Linda!

Vi har pratat om det länge nu. Det har blivit ett stort problem. En varböld i tillvaron. Vi ältar och analyserar, men vi gör det inte. Vi bara pratar. Jag vill så gärna - men inte hon. Det var ju så länge sedan...
   Nu läste hon om Jonnys besök hos dig. Hur han masserade dina stela axlar och så vidare. Och vips förstår du så blev det fart på den gamla  kossan.

Så nu ska hon också måla om.


Tack Gilbert

Lasse skriver och undrar vad Linda och jag har förhållande till varandra?


Vi är sprungna ur samma blomma, svarar då jag på ett spännande och gåtfullt sätt.


 gilbert

Jonny var här. Ville låna trappstegen. Skulle måla sovrum. Sa han.

Vi tog en fika. Babblande om allt möjligt. Kom på att det redan gått 3 år sedan vi separerade.
Frågade om han ville massera mina axlar. Alldeles stel och ond efter all krattning på förmiddagen.
Han ville.

Det slutade med att vi hamnade i sänghalmen. En snabbis, men ändå. Så mysigt, men ändå så onödigt.

Känns som vi inte riktigt kan släppa taget om varandra. Skulle behövas nu, för att kunna gå vidare i livet.
Vet inte riktigt vad jag känner just nu. Skamsen? Nä. Nypippad, glad och tacksam? Ja.

Hur gör man? Hur släpper man taget? Tipsa mig, snälla!

Många kramar/ din Linda

Solvej grät och jag visste inte varför.

Då gick jag till kylskåpet och gjorde en tjock majonäsmustasch och överraskade henne.

Då började hon skratta.

Det kan bli en bra lördag, trots allt.


gilbert

Idag är en härlig oktoberdag. Solen står som spön i backen. Det passar bra. För idag har vi nämligen gemensam höststädning i kvarteret där jag bor. Vi krattar, klipper, rensar ogräs, sopar och gör snyggt i sandlådorna.

Det är så pass skönt i solen, så jag är endast klädd i topp med ett par matchande mysbyxor.

Lite mysigt att se hur granngubbarna springer och fluktar på mig hela tiden. De åren jag levde med Jonny så vågade ingen ens heja på mig. Han kunde bli fly förbannad, när han märkte att någon bara tittade lite för mycket på mig. Kommer så väl ihåg vårstädningen 1999, då Benny i 86:an gick lite för långt. Tyckte Jonny. Jonny fick tuppjuck och formligen demolerade Bennys ansikte med en storstrut. Rätt upp i nylle! Minns det som det var igår.

Ja, Jonny lilla gubben. Får säkert anledning att berätta mer om honom en annan gång.

Nä, nu måste jag ut igen. Hemvärnet är här och ska bjuda oss på ärtsoppa.

Kramis/Linda

Hört på bussen häromdagen:

Farbror 60+: Nästa år ska jag cykla Vätternrundan i latexoverall.

Farbror 58+: Varför det?

Farbror 60+: Det är snyggt!

Farbror 58+: Förvisso!

Farbror 60+(har hörapparat): Vadå... för vissa?

Farbror 58+:Nej, för alla!

Farbror 60+:Ja, eller så skiter jag i det!

Farbror 75+(nyss påstigen): Jaså, du simmade Vansbrosimmningen i cykelbyxor du!

Farbror 60+ Ja, som jag trampar vatten.


Sedan skrattade alla tre tills Farbror 58+ klev av vid fel hållplats.



Är det någon annan som har hört något roligt på bussen?

Skriv och berätta!

Imorgon är det Svensktoppen igen.  Det är skönt. Det tryggt. Det är alldeles... alldeles... underbart.
   Det är toppen.

Gilbert

Usch! I natt hade jag en hemsk dröm igen. Drömde att jag åt upp en 5 kilos marschmallow, och när jag vaknade var kudden borta!

Mvh/Linda Glapp-Stenduva

Hej! Gilbert här...


Hade svårt att sova i natt. Grannarna som bor på övre nedre botten eller var det heter spelade någon oförklarig form av eurodisco till sex i morse. Får det lov att vara på det viset. Nu får man springa omkring med en eländig basgång i huvudet hela dagen.
   Och jag som skulle plocka svamp. (efter att jag och Solvej rakat häcken).
   Så nu har jag egentligen bara en fråga?

Borde man inte kunna förbjuda eurodisco?


pussåkram Gilbert Gham

      Foto: Linda Glapp-Stenduva

Hittade en bild på Rafael när han uppträdde i Eskilstuna på Parken Zoo. Han gjorde väl inte någon av sina bästa spelningar, men avlslutade shown snyggt med "Flaskpost från Haiti" och " Jag säger hallå från en himmel så blå". En jäkligt bra bild blev det. Vad han gör nu för tiden har jag ingen aning om. Sarah påstod att han öppnat databutik i Säffle, men jag vet inte. Litar inte på henne längre.

Puss o kram/Linda Glapp-Stenduva

foto: Stig A


En limerick om Stellan Bengtsson


Det var en bordtenniskille från vårat rike
som hade en backhand utan dess like
å än slank han hit
å än slank han dit
å än slank han ner i dike

Imorgon ska Solvej och jag raka häcken ut mot gatan. Den är för hög. Man ser inte bilarna.
   Hoppas på bra väder, säger Solvej. Jag säger ingenting. För vi är osams.
   Hon bad mig smörja henne med linement i ljumsken ifall hon skulle gå ner i spagat i sömnen, men det ville inte jag. Fan, jag satt ju och kollade en gammal dansbandsgala från Cupolen. Christer Sjögren sjunger så jävla lågt så han är tvungen och stå i källaren.
  Solvej och jag har varit tillsammans så länge så hon kan fan smörja sina ljumskar själv.
  Själv ska jag smörja gråset. En pilsner och sex cocosbollar.
   Imorgon ska jag gå ner i vikt. Jag lovar. Vi rakar inte bara häcken. Jag rakar ryggen också.
   Det är tre kilo bara det. 
   Bara för att man dansar som en gorilla behöver man väl inte se ut som gorlilla.


Gilbert 

Rafael ringde nyss!

"Flaskpost från Haiti" hette låten.


Rätt ska va rätt!


Gilbert

Det här med drömmar kräver sin egen vetenskap.
   Jag själv drömde att jag arbetade som veterinär i ett nunnekloster strax utanför Italien.
   Vi sålde strumpor på det lilla torget varje torsdag. Det var alltid fint väder. Utom när det regnade.
   När vi sedan satt och räknade pengarna på ett litet kafé förvandlades alla servitriser i den lilla staden till små gurkor som trampade omkring på enhjulingar.

När jag vaknade hade jag en hel grönsakssallad i pyjamasfickan.

Jag blev nyfiken och kollade med min drömtydarbok och det betydde bara att jag kommer att börja jobba som veterinär på ett nunnekloster strax utanför Italien.
   Det var tur det, för det var en riktig mardröm.

PS. Olinda - var det inte hon som var kuliss i Paradise hotel DS

Gilbert

Flyttade inte han till Dalarna och bildade ett band. Rävar och Andra Djur hette dom. De gav ut en singel.
   "Flaskpost från Burundi" tror jag den hette. Den sålde fyra ex men placerades ändå ganska högt på någon lokal radiostation.

Den kan vara värd en slant idag.

Gilbert

Hej Linda!

Kom du ihåg Rafael Gabrielsson?
   Han med bara en överläpp?

Gilbert

Om jag är för eller mot bruna gabardinbyxor? Gabardinbyxor i sig behöver inte vara fel. Tycker mer det handlar om vem som har dom på sig. Kommer ihåg, då på det glada 70-talet, min tonårsidol David. David Cassidy. Han bar ofta gabardin. Blå gabardinbyxor. Han bar dom med finess, men det spelade liksom ingen roll. Han klädde i vad som helst. Åh, David! Det var tider det. Känner att jag blir lite fuktig i underbyxorna bara jag tänker på honom.

Annars tänder jag mest på Sebastian ikväll. Sebastian i Idol.

Go kväll! Linda Glapp-Stenduva

Ivan Henry himself ville vara lite crazy å lade en opanerad fläskschnitzel på hjässan.

Det var ingen som märkte någonting.

Å det var tur det, tänkte Basisten Nisse strax till vänster,  eftersom han för dagen var så nöjd med sitt skägg.



Vad säger du Linda: Går man igång på bruna gabardinbyxor?


Gilbert

Kvällens huvudbry!

Vad skall jag köpa:

Ökenkängor eller helt vanliga svarta lackskor?


Gilbert

Jag glömde;

Jag är en dansbandskille med två countryföräldrar...

...men det har gått bra ändå.

pussåkram Gilbert

Hej Linda!

Jag är en dansbandskille och jag är stolt över det.

Jag är en dansbandskille och jag mår bra av det.

 Jag är en dansbandskille och jag tycker det är bra motion.

Jag är en dandsbandskille och tycker dansbandstexter säger så mycket om livet.

Jag är en dansbandskille som gillar dansbandstjejer.

Jag är en dansbandskille och tycker det borde finnas ett dansbandsparti.

Jag är en dansbandkille som tycker att dansbandkillar är en förtryckt minoritet.

Jag är en dansbandskille med stor näsa.

Jag är en dansbandskille som drömmer om en fredlig dansbandsvärld.


pussåkram Gilbert

Läste idag i en av kvällstidningarna om en man som har världens största. Näsa alltså. Jag menar, alltid annars så är det bäst att ha störst. T ex bröst, könsorgan, bil, muskler, hus mm. Det ska gärna vara så stort som möjligt, men när det gäller näsan blir det känsligare. Ingen vill ju gå och ha världens största näsa.

Appropå något helt annat. Du Gilbert, nämner i ditt senaste inlägg att du är dansbandskille?!? Vad menar du med det. Har jag aldrig hört något om tidigare. Är det så att du kommit ut nu? Har du gått och gillat dansband i alla år vi känt varandra, men inte vågat sagt nåt? Öppna dig för mig Gilbert.

Puss/Linda Glapp-Stenduva

Äntligen är vi igång. Just det; VI är igång. Gilbert är inte ensam på denna "resa" som vi nu planerat under ett halvårs tid. Mitt namn är Linda Glapp-Stenduva. Tillsammans med Gilbert ska jag gajda er, via denna blogg, genom livets taggiga buskage.

En närmare presentation om mig, och om vad jag representerar här på jorden, kommer inom kort. Nu har jag nämligen inte tid för jag ska laga till lite chili con carne.

På återseende / Linda Glapp-Stenduva