SNILLEN SPEKULERAR

Jag passar på att återigen slå ett slag!
För Dave Edmunds.
DAVE EDMUNDS

gilbert

Jag är ledsen att jag dröjt.
Men jag har blivit religiös.
Ja, kanske inte religiös i den rätta bemärkelsen, men jag har varit förvirrad.
Milt sagt.
Och stum. Inte riktigt kontaktbar.
Lite skamsen.
Biggan drog med mig till en sån där swinger-klubb och den resan gör jag inte om.
Det var skumt.
Jag vill fan inte dela min pillevick med okända charkuterister med bilringar eller skitiga hängmagar som går på som dom hade svettsloppor i ljumsken.
Jag drog i mig åtta stora stark innan, så hela landskapet blev ju dimmigt som fan och rätt var det var så daska en svankryggad kassörska mig i stjärten med en mattpiska.
Jag har inte kunnat sitta på hela helgen.
Och en bit ifrån låg Biggan och dela ut sina lökar till höger och vänster, precis som om det handlade om någon jävla trädgårdsmässa.
Men Biggan tyckte det var kul. Hon skratta och njöt så hon kissa ner sig.
Åt Svarte Petter.
Han var arkobat av sällan skådat slag, och kunde slå en knut på inte bara sig själv, om man säger så.
Han var i lag med Vera Den Timida och hon gick på och skrek så till och med jag fick ont i halsen.
Nej, det får vara.
Det blir inget mer med det där.
Biggan får åka själv nästa gång.
Hon kan åka nästa helg, för då ska jag repa med The Tabletennis.
Det är grejer det!


gilbert

The Tabletennis anno 1983! (jag önskar jag hade sparat nån bild)

Gilbert     sång
Tjorven    bas å sång
Christer  gitarr å sång
Hasse     trummor å inge sång

Fan, nu önskar jag inget annat än att få drämma av "Månkalas", "Elefantmössa" och "Hjärtlös och rar".
Vilka jävla låtar.
Och "Våra steg är större än våra fötter".
Vilken skön text!
Ungefär så här: (på ett ungefär alltså)

Vi går och går och rantar omkring
vi möter egentligen ingenting
men ändå så många
både korta och långa
vi går så vi blir alldeles trötter
våra steg är större än våra fötter

Det var en snabb låt i baktakt.
Hela vår karriär gick i snabb baktakt.
Men vi fick brudar och vi fick dricka Aurora och Kir direkt från flaskan och en mosbricka kosta fan inte mer än ett par kronor. Å Hasse klämde snorren i sin high hat, med flit, på fritidsgården.
Succé!
Jag blir sentimental och tänker ringa Tjorven ikväll.
Det tänker jag fan göra.
Christer ska jag maila.
Om inte i kväll, så i alla fall i morrn.

gilbert

Det är träff ikväll med limerick-polarna, men det skiter jag i.
Jag har tröttnat.
Bara gamla kärringar och gubbar med keps.
Nu är jag mest sugen på att börja rocka igen.
Det var länge sen.
Men så här är det;
Hasse har ringt.
Hasse är som bekant min gamla rockarkompis. Å Hasse kan rocka.
Han rocka in på behandlingshem för några månader sen. Men nu är han ute. Han har rockat ut.
Sent som fan igår kväll ringde han och fråga om vi inte nån gång kunde samla ihop gänget igen och damma av nåra stänkare.
Jag svalde allt med hull och hår.
Jag lovade att snacka med grabbarna och sen höra av mig.
Det känns som ett nytt kapitel i mitt liv.
Vi får se.
Den som lever få se.
Men den som blundar ser inget.
Kom ihåg det.
Man måste våga!

gilbert

Nick Lowe!
Nick Lowe för fan.

gilbert

Kom på en undran bara?
Vad fan hette bandet som Dave Edmunds hade ihop med den där snubben som nuförtiden har en silverräv i håret.
Hette han inte Mick Lowe eller nåt i den stilen?
Och vad fan hette bandet?
Inte va det Stray Cats, va?

hoppas på svar/gille

Tjaba!
Pingpong hos Basse klockan sju.
Han har köpt gula bollar. Space!
Ankan har talat om för Basse vad som gäller.
"Nu är det Gilbert som gäller", sa hon.
Men jag la an ett lugnt tonläge i telefon och svarade min pingpong-kamrat, att jag har Biggan (å en och annan till när andan faller på) och ingen annan än Biggan.
Basse är hals över huvud förälskad i Ankan och det slår mig, att visst fan skulle man kunna göra en film av alla turer hit och dit i vår del av världen?

Rita Palmhjärta, henne skulle man inte kunna göra film om.
Jo, stumfilm!
För idag var hon tyst och sluten och kände sig nog påtagligt förnärmad, när jag fråga om hennes Jörgen levde upp så där framåt kvällskvisten.
"Han har börjat snusksurfa på Internet", svarade hon.
Hon suckade och jag tror jävlar i mig att jag skymta glans i ögonvrån.
Det känns som om jag ställt till det.
Å inte vågar jag fråga om dildon heller.
Feg?
Nja, finkänslig kanske.

När Dave Edmunds spelar rollen som en ljuvlig countrykille i stenton-hatt, ja då är det stort.
STORT!

Biggan klappade mig rart på kinden när hon kom hem.
Sen krama vi varandra.
Pussades.
Smekdes
Göka.
I hallen. Som lejon brukar.
Hade telefonkatalogen under knäna.
Sen öppna vi posten tillsammans.
Livet leker.

gille

Sitter förresten å lyssnar på en gammal Dave Edmunds.
Det borde alla göra.
Åtminstone en gång i livet.
Det berikar.
Fråga mig bara inte hur?
En känsla bara.

rockenroll-gilbert

Glad igen!
Biggan ringde från Anki och Titti. Hon längtade, men behövde en natt till hos tjejerna för att ruva på det ägg, som gömmer all den kärlek hon vill skänka mig livet ut.
Hon är säker på sin kärlek, men vill se om den tål att sova borta några nätter.
Hon sa så och jag börja grina.
Hon kommer hem imorgon.
Jag ska krama valkarna av henne.

Idag aviserade Torsten att han skiter i allt det fackliga till hösten.
Han vill att jag ska ta över.
Nä fan, sa jag.
Jo fan, svarade han.
Du kan väl för fan bära fanan på första maj, i alla fall?
Han höjde rösten och jag lovade.
Rut var nöjd och sa att det ändå finns hopp om framtiden.

Mårten har gökat Solvej.
Buksvåger.
Centralförrådet är snart ett familjeföretag.

Och Rita Palmhjärta har aldrig varit så glad.
Inte jag heller.

gilbert

Ja, nu är jag här, i alla fall.
Jag har inte orkat.
Jag har varit arg.
Ledsen.
Arg på en jävla uppstudsig och flottig bredbandsnisse som inte var riktigt resonlig.
Jag rya och skrek och hytte med näven i telefonen, så nu har han landat på mattan och jag är med i matchen igen.
Cyberrymden, here I come!
Ledsen blev jag på Biggan.
Sådär gråtledsen som håller i sig ett tag.
Hon har inte sovit hemma inatt.
Hon har varit svart i ögonen hela helgen, tycker jag.
Jag menar, det kan väl ändå inte vara det där med hennes nya duntäcke?
Att jag spillde, menar jag.
Jag vet inte vad det kan vara?
Men det ser mörkt ut.

hej på en stund/gille

Sådär ja!
Då börjar det sakta stabilisera sig.
Nästan två dar har man legat klubbad, men nu så, nu luffsar man omkring här hemma och mår lite som en prins.
Och bara för att markera, bara för att visa vem som är herre över sin egen kropp, bara för att visa att här ska ingen jävla bacill komma och tro, att det går att göra vad fan som helst, så tänkte jag faktiskt tjacka en kebabrulle med mellansås.
Mest är det väl kanske för att jag är så jävla hungrig.
Vi får se om den tas emot med öppna tarmar.
Biggan, ja, hon knapprar svartpepparkorn så det står härliga till.

gille

Magsjuk!
Igår sket jag ner Biggans nya duntäcke.
Imorse la jag en pizza i fruktfatet.
Jag är svettig och har nog gått ner åtta kilo.
Som en chimpans i stjärten.

gilbert

"Jörgen ska gå ur Pingstkyrkan", sa Rita.
Det var det ända hon sa idag.
Jag tror jävlar i mig att det va så?
Men log hon inte när hon sa det?

gilbert

Det blev en lite jobbig dag det här.
Ansträngd.
Ni minns mitt misslyckade practical joke från igår?
När jag helt sonika bytte ut Rita Palmhjärtas isterband mot en av Biggans chorizodildos i matlådan.
Hur jag jag pressade ner den bland den stuvade potatisen.
Bara för att retas och se hur hon tog det.
Men Rita höll på att skita ner sig i nån form av magsjuka, så hon packade ihop och gick hem.
Med matlådan under armen.
Idag var hon på jobbet. Hon såg piggare ut.
Fast ändå inte.
Och hon sa inte ett jävla dugg om mitt tilltag igår.
Och jag sa inget heller.
Jag skämdes väl.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra?
Bara vänta, antar jag.
Och vad ska BIggan säga när det saknas en erotisk marrulk i hennes trollerilåda?
Jag kan bara knäppa en tjeck och hoppas på det bästa.
Vi hörs.

gille

Det är mums med ugnstekt falukorv och riktiga kladdfria ris.
Jävlar vad mätt jag blev.
Det blev kanske Rita Palmhjärta idag. Kanske. På flera olika sätt.
Igår nämnde hon vid tillfälle att på torsdag minsann, skulle gammalt hederligt isterband med stuvad potatis läggas i matlådan.
Hon riktigt slicka sig kring mun när hon sa det.
Å jag tänkte, att nu ska den tjyvtjocka raggatan få.
Så jag smugglade ur en riktig chorizodildo från Biggans trollerilåda i morse när ingen människa såg på.
Så när Rita gick sin 15-minuterspromenad med Lisbets i morse passa jag på och borra ner chorizon bland dom stuvade potatisarna.
Men hela arrangemanget sket sig.
För lagom till lunch börja det tydligen bubbla i Ritas kista och en nyanländ magsjuka var ett faktum.
Så hon gick hem. Med matlådan i tygkassen.
Hem till Jörgen.
Som är pingstvän.
Å va fan ska jag säga nu?


gilbert

Hej på er gott folk!
Tinar just nu en falukorv i micron.
Den ska bli ugnstekt i sinom tid.
Linda skrev om hur hennes babe Ruben crazade till det på jobbet idag.
Han verkar vara en cool katt.
Å jag med. Trodde jag.
Skulle fåna mig lite granna för Rita Palmhjärta på förrådet idag.
Men
Jag, va fan heter det nu då? ...jo, jag fastnade med skägget i brevlådan.
Eller sket i det blå skåpet!
Nu kan jag inte berätta. För det plingar i micron.
Jag be back!

gilbert

Hej! Linda här. Igår på jobbet hände nåt crazy. Ruben var och köpte tuggummi på rasten. När han kom tillbaka såg han så full-i-fan ut och smet in på toaletten. Efter fem minuter kom han ut med en dinosaurie på näsan! Han hade köpt sådana där tuggummin med tatuering i.

Fan vad mysig han är!

Kram Linda

Man är ju lite av en fastighetsskötare också.
Vad gör man inte  för lite reducerad hyra?
Hänger knäveck naken i nåra kandelablar på närmsta torg?
Klämmer till med majonäsmustaschen på ett viktig MBL-förhandling?
Visar stjärten för till exempel Röda Rut, sådär helt apropå?
Nej, jag kan sträcka mig till att agera fastighetsskötare.
Så då gör jag det.
På gott och ont.
Mest ont. Just nu
Lite gott. Också.
Det onda sitter i armabågen. Jag skulle ut och sanda runt fastigheten där jag bor. Det är ju halt som fan.
Å där gick jag och strödde sand överallt. Fru Andersson och Farbror Tryffel har på ålders höst skaffat sig en sjujävlar taskig grovmotorik. Så om deras rostiga broddar inte räddar dom från att ramla, så kanske mitt grus kan göra det.
Jag gick väl i egna tankar (vems andra tankar kan man gå i?) och tror ni inte på fan att jag halka på arselet och landa med hela kroppen på den arma armbågen.
Det gjorde ont så in i helvete och nu får man i alla fall lämna återbud till matchen ikväll.
Det var det goda, för jag var inte direkt laddad till tänderna.
Nu får man vara henna å knåda på Biggan istället.
Så säg det onda som inte har nåt gott med sig.

gilbert

Ikväll blir det inte bara rövarväder i hela landet.
Det blir hockeybockey också.
Jag är fan inge sugen.
Frågan är om jag ska skylla på magsjuka, ryggsmärtor eller om jag i alla fall  ska åka iväg och köra skiten av dom?
Tafatta heter motståndarna och av namnet att döma ska det väl inte bli nåt problems.
Jag spelar, men jag tänker fan inte slipa skidskorna. Det är fan löjligt. Man ska komma som man är.
Vi får se hur det går.
Jag återkommer.
Ska käka tunnbrödrulle med massa gurkmajonäs.

gilbert

Kommer hem från jobbet, trött och lite slak och vem står inte i köket och gör köttfärslimpa.
Jo, Biggan.
Denna Biggan som redan skänkt mig allt jag önskar och som - jag har skrivit det förr, jag gör det igen - förlöst mig och gjort mig till en mer HEL människa.
Å så lingonsylten sen. Den är syrlig och försiktigt sötad och kvällens måltid kan vara den allra bästa.
Vi plockade med disken tillsammans och när Biggan sträckte sin kropp för att torka bordet, kunde jag inte hålla mig längre.
Jag nafsade hennes nacke och föreslog tisdagsdessert i halmen.
Så blev det. Det var fint. Det var vackert. Det var bara vi två i hela världen.
Nu sitter jag här med rosor på kinden.
Röda.
Som lingonsylten, ungefär.

gilbert

Torsten på parkavdelningen har ringt fyra gånger idag och tjatat om att han vill att jag ska hänga med på en fack-kurs i mitten på februari.
Fuck-kurs brukar det mest bli av såna tillställningar.
Så, varför inte!
Nä, det är inget för mig. Å det sa jag också.
Dom första tre gåmgerna.
Den sista gången bad jag honom bara att dra åt helvete. Fan, ringa så där och tjata. Man har ju ett jobb och sköta. Det måste väl för fan han veta som är lite av sammankallande i allt som rör det fackliga här på jobbet.
Nå, Torsten får allt åka själv.
Annars så har jag mest lyssnat på Dolly. Hon är för jävla bra, egentligen.
Parton, alltså.
Biggan är fortfarande lite småsur, tror jag. Och sen tror jag också att hon börjat smsa med den där östersjökasanovan igen. Hon nämnde hans namn som hastigast för nån dag sen, så jag anar lite ugglor i bastun.
Lyssna på Dolly ni också.
Det piggar upp!

gilbert

Go morgon!
Kom nyss hem, med söndersliten skjorta.
Varför vet jag inte. Ska kolla med Raffe.
Eller Voffe, som vi kallade honom hela kvällen.
Det var Tomas tjej Kristina som tyckte han såg ut som en ledsen hund när vi satt å käka lite snacks.
Då blev det alltså Voffe och han verka nöjd med det, för sen drog han på munnen utav bara fan.
Fia va läcker som en kaka och jag var hela tiden där å knappra lite på kanterna.
Å Voffe drog på munnen. Tomas spela lite gitarr och sjöng.
Det lät för jävligt. Men det sa vi inte.
Och Kristina ville bara snacka spanska inbördeskriget.
Men det tog sig. Det blev en jävla fest till slut.
Biggan ligger och snusar med öppen mun.
Hon hade skrivit en lapp åt mig. Den låg på köksbordet och sammanfattningsvis kan man väl säga, att hon var väl inte ritkigt nöjd med mitt tilltag igår kväll.
Det var en och annan hård och brutal formulering.
Men jag ska förklara ett och annat för henne när hon vaknar.
Sanningen måste  fram i dagens ljus.
Hon har inte en aning om vad som hände under bordet.
När en stycke bredfet Kalle Anka-fot gick på upptäcksfärd med destination tämligen ointresserad gök.
Hon kommer att pussa mig då. Och le. Och vilja ha mig intill sig en hel söndag.
Så tänker jag mig att det ska bli.
Synd bara att skjortan brast i sömmarna. Den kosta i alla fall åtta hundra.
Lite drygt.
Men, vi hörs!

gilbert

Jaha, och tror ni inte att man blev utsatt för nån form av komplott.
Där sitter man i underbar miljö på ett vackert gästgiveri och tar ungefär tredje tuggan i en härlig köttbit, och plötsligt så har Solvej - ja, hon satt mitt emot mig - dragit foten ur röda pumsen och placerad sin bredfeta Kalle Anka-fot rätt på göken min. Under bordet. Hon log på nåt obehagligt vis och jag blev fan så arg och tog taxin hem.
Mårten kan känna sig rökt.
Det är mig Solvej ska fiska i sitt nät. Det är mig hon vill ha.
Biggan bönade och bad.
Mårten han visste fan varken ut eller in.
Och Solvej, ja Solvej, ständigt denna Solvej.
Mest tycker jag synd om Mårten, som är hals över huvud förälskad.
Nu har jag i ren och skär ilska hällt upp en djävul till grogg och tänker sen kanske dra till Raffe och Fia. Där är det fest och där tänker jag dansa så dom får lägga om parketten på måndag.
Biggan, Mårten och Solvej kan äta sin dessert hur mycket dom vill.
Jag är skitförbannad.
Och skitglad.
Konstigt va?

gilbert

Det var helt och hållet Biggans idé!
Ja, alltså att bjuda Solvej och Mårten på en sån där fin middag på ett gästgiveri vi har här i krokarna.
Jag vet egentligen inte varför, men Biggan - hon ÄR verkligen världens godaste människa - ville på nåt sätt visa Solvej, att här finns varken horn i pannan eller sura miner eller nåt annat som kan ligga i vägen för nån framtida relation. Historia är historia, men framtiden ser vi an med tillförsikt, säger Biggan lite lurigt.
För mig kvittar det. Det har jag sagt till Biggan. Men hon lyssnar inte på det örat.
Jag har haft mitt med Solvej i en jävla massa år. Det känns som om det räcker. Jag kan henne med hull och hår. Hullet är jag mest bekant med. Håret går bort. Inte bara på mig, utan också på henne. Stripigt och tämligen hopplöst.
Men, va fan! Lite god mat och dryck och en och annan anekdot från forna tider skadar väl inte.
Sen känns det lite småtrevligt att Mårten hänger på. Vi sliter hår och muskelatur på jobbet, så lite hajjaballo sitter väl inte i vägen.
Biggan ska bjuda. Hon har fått retroaktivt. Säger hon. Det kan man väl inte få när man driver Kama Sutra-rörelse i egen regi. Eller leksaksförsäljare så där på sidan om.
Kanske förskott på boken?
Vad vet ja?
Det ända jag vet är; förrätt, varmrätt, dessert och kanske en rejäl karaff konjak till kaffet. Åsså lite dans?
Boken namn?
Jo, det är klart nu.
"Husmanserotik, lite så där till mans... och kvinns!"
Genialt, om ni frågar mig.
Kommer till hösten.
Nu ska vi shoppa lite snajdiga kläder till aftonen.
Ska bli kul.

gilbert

Det är ju kul med nya bekantskaper som verkar intressanta.
Anki igår, till exempel. Abrahamson.
I och för sig så va hon jävligt ful, men hon brukar på somrarna åka upp till härjedalstrakten på olika dragspelsmässor och sånt. Bland knätofsar och konstiga mössor.
Och eftersom jag fuskar lite med dragspel när andan faller på, så hade vi lite gemensamt  igår kväll.
Vi prata på om allt. Jag försökte snacka lite Saxon, men det var bara en gammal veckotidning för henne.
Hon har faktiskt svenskt rekord å spela den där Viggen-låten som är så jävla poppis i dragspelarkretsar.
Hon prata om strax under minuten och för det kan man ju hurra och gratta å det allra hjärtligaste.
Otroligt bra. Det sa jag.
Och då for självaste djvulen i mig, så jag sa att vi kunde väl träffas nån gång och gemföra bälg.
Javisst, va kul, sa hon och blev med ens mycket snyggare.
Fan, jag verkar ju inte ritkigt klok jag.
Jag lägger jävlar i mig ut krokar lite överallt.
Storfiskarn! Haha.

gilbert

Det var lite konstigt det här.
Vaknade i min egen säng och tittade upp och tror ni inte på fan att det första jag ser är Ankan liggandes strax bredvid med lite spruckna morgonläppar.
Hon låg och läste en gammal tevebilaga.
Och i köket stod Biggan i en - jag har aldrig sett den - genomskinlig sån där negligé som inte har för avsikt att dölja någonting alls.
Hon brassa bacon och verkade trivas som fisken i köket.
Jag minns inte mycket av igår, jag måste nog säga det.
Det sista var att jag faktiskt kunde den där frågan, vad det gröna i all växtlighet kallas.
Vi spelade TP istället för bridge. Det var ingen som fattade ett jävla dugg.
Klorofyll sa jag och fick en tårtbit. Skitlätt.
Sen blev det liksom svart. Som synden.
Nu har vi käkat en fin frukost och Biggan förslog en promenad, men jag ställde in. Walk over, kan man säga.
Ankan hängde med. Precis som i natt. Tydligen.
Jag tycker inte om när det finns fler frågor än svar.
Men jag har gett mig fan på att inte grubbla.
Jag har bestämt mig för att slappa.
Sen får vi se om Biggan och jag verkligen orkar genomföra vad som var tänkt den här helgen.
Ankan blir mer och mer kär, har jag märkt. Biggan tycker att det är fint.
Och jag är ju den som inte klagar.
Hat bra!

gilbert

Biggan och Ankan och Titti och Anki käkar suschi ett par kilometer bort.
Lite halvpottiga och överjävligt fnittriga.
Ja, men jag då, undrar ni då?
Jag sitter inte ett par kilometer bort och käkar suschi. Inte alls.
Jag är som hastigast hemma för att hämta - inte andan - utan en kortlek.
Anki ville lära oss andra att spela bridge.
Och Biggan skulle promt ha sin kortlek, där baksidan skvallrar om Biggan fäbless för tokiga och sexuella riter i en annan del av civilisationen. Hon vill självklart passa på å kränga nåra. Hon är inte bara en kvinna, hon är en äffärskvinna också.
Så jag passar på å svepa en stark jävla grogg innan jag grenslar min rätt slitna monark i blått.
Sen gör jag på nytt entré som en katt bland hermelinerna.
Och jag måste säga att värre saker finns, än att dela tillvaron med fyra attraktiva kvinnor.
En fredagskväll mitt i livet.


gilbert

Förresten så sticker vi över till Titti Och Anki nu.
Biggan och jag. Fem tjecker och två pavor ganska dyrt rödtjut.
Ostbågar, ölkorv och salta pinnar.
Och Ankan.
Hon ringde och va fan säger man, när vackra kvinnor bönar och ber.
Jo, man säger ja!
Biggan nickade och då så.
Hej på en stund!

gilbert the man

Alldeles nyss fick jag reda på vad en sån där swinger-klubb sysslar med.
Det var ju inte dans, om man säger så.
Det var lite annat. Lite gott och blandat.
Blev lite rädd, faktiskt.
Hur ska det gå?


gilbert

Äntligen fredag!
Det är så skönt, så skönt och redan har man knäppt ringen av en tjeck.
Det ligger ytterligare sex i kylen och blir lite kallare.
Biggan och jag sa i och för sig att vi skulle lugna ner oss lite med drickat i år, men va fan, det är ju fredag.
Det är ju bara fredag var sjunde dag. Det ska man ha klart för sig.
Biggan vaxar benen med toadörren öppen och hennes vader kan få mig att tänka gott om allt.
Hon nämnde nyss att vi skulle kanske söka oss till en swingers-klubb, om det finns nån i närheten.
Fan, jag är ju skitdålig på att dansa.
Men man kanske kan gå kurs. Jag gör allt för Biggan. Biggan är mina lungor och mitt hjärta.
Vi har pratat fri kärlek och kommit fram till att det är en fin tanke, som inte alltid harmoniserar med verkligheten. Men vi har sagt, att om läge och lust liksom sammanflätas vid exakt samma tillfälle, så är det okej att hänföras utav bara helvete. Göka om du vill, säger Biggan. Å då gör jag det.
Vi kör så, så länge. Sedan får vi se.
Bara vi inte glider ifrån varandra. Det vill jag inte.
Kanske går vi över till Titti och hennes kompis Anki i kväll. Jag känner dom inte, men Biggan har som hastigast träffat dom när hon snackat vuxenleksaker.
Dom ska va trevlig, så vi får se.
Under övrig helg har vi andra planer, som jag så gärna återkommer till.
Så länge, ha det så bra.

gilbert

Biggan säger att John Denver sjöng in Morning has broken.
Jag säger han, den där Cat Stevenson. Han som blev kristen.
Å ingen av oss ger sig.
Det är synd.
För vi hade dukat upp, må ni tro.
Äggmackor.
Citron, gurka, majjo (majonäs alltså) tomat och ägg och sånt.
Bullat upp och tänt ljus, nybadade i morgonrock och allt va frid och fröjd.
Radion puttra i bakgrunden och vi prata om allt från klorhalt i badhuset till färganalys i väntrummet hos familjeläkarn. Kort sagt, trevligt.
En mysig hemmakväll hemma hos oss.
Men så smög sig Morning has broken på oss, vare sig vi ville eller inte. Som en tassande indian i klippiga bergen.
John Denver
Cat Stevenson.
John Denver.
Car Stevenson.
Å vi gick på och ingen var villig att backa.
Så nu röker Biggan på ballkongen. Lite sur. Hon vill inte ha nån mer äggmacka.
Vi kan behöva lite hjälp.
Nån som vet?

gilbert

Hej! Linda här. Du den där historien var inte och lattja med. Är det sant, Gille? Eller skämtar du med mig? Jag minns bara att Raymond klev upp på soffbordet och körde helikoptern med en ljusmanschett på organet. Det är det sista jag minns, sedan är det svart. Blev nog lite för mycket skumpa. Var väl förmodligen så att jag ville bräcka Raymond. Han ska ju alltid vara i fokus.

Vad gäller mina bröst, så är de precis lika stora. Vad har du fått det ifrån att det ena skulle vara större? Vad gäller Raymond, så ska han ge fan i mig och mina tuttar.

Så det så!

Nä, nu har jag inte tid längre. Måste skicka runt min CV på nätet. Skulle inte ha något mot att byta jobb just nu.

Kram Lindis

Rut blev idag lite osams med våran chef som heter Torsten.
Han tycker vi är lite slöa.
Torsten har en skitful mustasch och en spikrak lugg.
Han ser fan inte klok ut.
Rut sa att vi gjorde nog fan så mycket som han kan begära. Och ibland mer.
Där kan jag tycka att hon ljög en smula.
Men, vi gör alla så gott vi kan.
Det gör vi.

Dom är på mig om akvarellkursen.
Men jag vill inte.
Det var Solvej som fixa det där och det är förbi och historia och även om jag tyckte det var kul ibland, så känns det som om jag inte vill.
Och vill man inte, så ska man inte, som det så vackert heter.
Det samma gäller allt det fackliga på jobbet.
Fransson, som körde kull stenullen igår, tar vid som skyddsombud och vad gäller handkassan, så har jag beslutat mig för att även fortsättningsvis ansvara för den.
Det är ju inte direkt skitjobbigt.

Mårten och Solvej ska på bio i helgen och det känns som om jag skiter i det.
Eller?
Känslor, hörrni, det är kluriga bananer det.
Det är som bollar i ett bollhav på IKEA.
Jävligt många med olika färger.
Vad gäller Solvej så är mina lite olika, faktiskt.
Det trodde jag inte.
Fast mest är dom bruna

Ankan har ringt några gånger och bönar och ber att jag ska smyga över.
Jag vill, men så har jag ju Biggan också.
Det är ju henne jag älskar mest.
Men man kan älska flera. Livet blir liksom rikare då.
Biggan kommer hem vid sju och då ska vi mysa.
Alltså, det är bra på det stora hela.

gilbert

Idag har det väl inte hänt nåt speciellt.
Ja, det skulle väl vara att Fransson som kör trucken på förrådet, slant med pedalen å rammade några balar med stenull.
Å Mårten tala om att han dragit in en trippel häromdan.
Sjutti spänn.
Det blir man inte uppkäftig av.

hörs/gilbert

Jo Linda, så här va det.
Tror jag. Va inte riktigt med  i matchen just då för Biggan ( jag tror det var Biggan) hade klämt fast en knäck på ena bröstvårtan å det tog fan tre kvart att få bort allt.
Men jag har för mig att du surrade om att The Mamas and the Papas var den bästa grupp du visste fanns.
Du skrek och började rulla med magen och rätt va det var,  så stod du bara där i dina röda underkläder, sen skrek du till Raymond, att han skulle hämta en tändare, för nu jävlar fick det vara slut på gamla tider.
Då brände du behån. Alla var förtjusta. Det ska du veta.
Du skrek att nu är det nya tider, nu ska alla lökar släppas loss.
Släpp lökarna loss, det är vår, väste du till slut.
Det är ju för fan vinter, svara Bullen och då spände du ögonen i honom, så han var tvungen å gå ut på ballkongen å röka.
Men Raymond, han såg nåt som inte Bullen såg.
"Henne ska jag ha", sa han tyst å sen undra han om det där med dina olika storlekar på tuttarna?
Har han ringt förresten?

gilbert

Förresten!
Limerickföreningens kick-off gick så där.
Jag fick bara ihop en halv om den där lilla byn i Närke.

Det var en gång en cykelreparatör från Nora
som tyckte att han dragit växlar för stora
så än slank han hit
å än slank han dit
å än råka han slinka han in i en

Sen kom jag fan inte på nåt mer.
Ibland är det svårt att skapa.
Men det blir bättre.
Det blir alltid bättre.

gille

Tack för tipset, Gilbert! Vi får se vad Laila tycker om det.

Förresten Gille – vad menade du när du skrev att jag brände behån på nyårsafton? Vissa frågetecken måste få rätas ut.

MVH/Linda

Hej Linda och alla andra!
Tråkigt att din kompis Laila känner sig mer än lovligt ledsen och nedstämd.
Men jag tänkte att om hon nu ska spruta in sånt där botox, så ska hon göra det ungefär som Synneve i tobaksaffären har det.
Som såna där sega bananbåtar.
Då ska du se att han, Tony, kommer tillbaka som ett brev på posten.
Ett tips i all välmening.

gilbert

Nyss hemkommen från badhuset. Laila och jag har motionerat lite. Det blev 25 längder. Lite av julskinkan är försvunnen. Laila är inte i form just nu. Hon behöver prata och då ställer man ju upp. Tror vi satt i bastun nästan en timme och pratade. Hennes Tony har lämnat henne helt utan förvarning. Laila och Tony firade jul ihop och allt var frid och fröjd, men så i mellandagarna hade han bara lämnat ett meddelande på köksbordet att det var slut. Att han älskade en annan kvinna.

Laila har gett sig fan på att hon ska ha tillbaka Tony. Hon har beställt tid för att spruta in botox i läpparna och sedan i slutet på februari ska hon göra en bröstförstoring. Jag försöker få henne att ligga lågt ett tag, men det hjälper inte. Hon är helt förtvivlad. Försöker intala henne att Tony kommer nog tillbaka när han inser att gräset inte var grönare på andra sidan.

Hur beter man sig som vän i detta läge? Vad säger man? Det är så svårt. Någon som kan hjälpa mig?

Kram, Linda Glapp-Stenduva

Nu sitter man här i allskön ro och smörjer in axlarna med Helosan.
Ankan visade inte bara en kropp utav Guds nåde, hon visade hur effektivt spinning ändå kan vara. Jävlar i min lilla låda vilket tempo, vilken frenesi och vilka rackarns läckra boxbollar den madammen har att bjuda på.
Ankan for president, om ni frågar mig just nu.
Hennes tvårummare var heller inte så pjåkig. Lite flyttkartonger här och lite flyttkartonger där, men allt sammans blir säkert bra tids nog.
Ankan är kär i mig, säger hon.
Vad fan svarar man på det?
När man är nyförlovad?
Det känns som om man hamnat i snårig terräng.
Men jag ska hitta ut.

gille

Nu ska ni få höra på fan!
Bruklund är en pensionär, lite hängig och glosögd förvisso, men som i sin glada ungdom var svensk mästare i pingpong. Två gånger. I rad.
Basse ringde nyss å talade om att han slagit den gamle Bruklund i tre raka, nu idag, på eftermiddan.
Men en spackelspade.
Har ni hört på maken?
Basse, det är en jävel med bollsinne det.
Han har dessutom börjar deita Synneve på tobaksaffären. Hon är rar och fin som snus och har läppar som såna där sega bananbåtar. Rolig också. Skojar alltid när man lämnar in tipset och köper en veckotidning och en chokladrulle.
Basse och Synneve kan bli att räkna med.
Fan, nu blev jag lite sugen på pingpong.
Eller nån annan idrott.
Kanske hos Ankan. Hon har två boxbollar.
Hat bra.

gilbert

När jag gör min omelett ska jag lyssna på jazz.
För första gången.
Köpte en skiva för 59 spänn på OK för omslaget var så jävla snyggt.
Arne Domnerius, Putte Wickman och Toots Thileman heter dom som spelar.
Bara inte nån spelar på nån sån där xylofon eller vad fan det heter.
Då knäcker jag ägg i stereon.
Xylofon och prästkragar är fan det värsta jag vet.
Dom luktar fotsvett.
Å såna där Helly Hansen-jackor med rejäl ryakrage.
Också det värsta jag vet.
Annars bra.
Tidigt i morgonbitti kommer dessutom Biggan hem.
Gökotta...


gille

Idag kom lite hastigt och lustigt Solvej in på jobbet och sa mors.
Hon hade lagat framtanden och jag tror nog fan hon hade blekt tänderna överlag.
Det glimmrade och liksom stack så där i ögonen så det nästan gjorde ont.
Sen hade hon taggat upp lite vad gäller utstyrsel så där överhuvutaget. Hon såg faktiskt riktigt bra ut, men längre än så vill jag inte sträcka mig.
Men Mårten, fan, han spann som en katt och fråga om hon fortfarnade va solokvist.
"Ja, inte fan vet jag", sa jag. Jag bryr mig inte.
Jag har ju mina randiga skäl och rutiga orsaker.
Jag kan Solvej. Henne kan jag.
Å det är inget å ha.
Men tjusig, det va hon otvivelaktigt.
Men ett återföreningsgök, det får jävlar i mig vara.
Rut slog på stort å bjöd på rikligt nybakat direkt från bageriet. Alla hurra och stämingen var... magisk.
Rita Palmhjärta har en son som är allergisk grovt rågbröd. Hon sa det när vi satt där.
Hon har också en sommarstuga i Norrbatten. Det sa hon också när vi satt där.
Hon har också ett porslinsöga. Men det sa hon inte när vi satt där.
Det har hon sagt förut.
Lisbets morsa har simmat över Engelska kanalen. Säger Lisbet, men då ska man veta att Lisbet är en mytoman av sällan skådat slag.
Hon hävdar också bestämt att hon minsann finns med i nån Guiness rekordbok. Hon ska tydligen ha ätit  22 kalla korvar på en minut.
Det är ljug. Säkert.
Själv ska jag göra mig en omelett och eventuellt ringa Ankan och fråga om hon behöver någon hjälp i sin nya lya.
Vi får se...
Man får alltid se.

vänligen gilbert

Hejsan! Linda här. Har du saknat mig? Kunde väl tro det. Har varit borta ett tag. Närmare bestämt en vecka. Borta från etern vill säga. Har nämligen bytt internetoperatör. Blev lovad att de skulle ske smidigt. Jag skulle minsann inte märka av bytet. Jo, hej du! Uppkopplingen har varit heldö i en veckas tid. Därav mitt uteblivna bloggande. Har saknat det faktiskt. Men nu är jag på gång igen.

Började jobba idag. Lite segt imorse. Skönt att allt är som vanligt igen, eller...? Är allt som vanligt? Ruben har varit så konstig sen han kom hem från fjällresan med Jesper. Känns lite som om han mörkar något. Eller så är det bara jag som inbillar mig. Det är väl bara att bita ihop.

Nyårsfirandet hos Biggan och Gille var en händelse att minnas. Det var klackarna i taket kan man lugnt säga. Det var kul att träffa alla gamla kompisar. Tack Biggan o Gille för ett minne för livet! Vissa grejer som hände under kvällen ska vi prata tyst om, men att Biggan var en sån jävel på att skjuta pingisbollar med muttan hade jag ingen aning om.

Nä, nu har jag inte tid längre. Måste vaxa benen. Ska till badhuset imorgon. Med Laila. Hon har precis separerat från Tony. Han har tydligen hittat en ny. En artonåring. Laila behöver stöd nu.

Kram Linda!

Se där ja!
Biggan hann fan inte lägga handväskan på passagerarsätet innan Gilbert The Man greppade telefonen.
Ringde Fia.
På vinst å förlust. Som det så vackert heter.
"Kom på en gång, så sätter jag på ugnen", sa hon.
"Se där ja" tänkte jag.
Så kan man ju också uttrycka sig.
Jag längtar faktiskt...

gilbert the man

Det var nån jävla Tompa som stog i mål.
Jag å Sjögren(efter Christer) på backen.
Borschen(efter Stefan), FläskPer och Fagerhult där fram.
Vilken jävla skön uppställning.
Ändå torska vi med 8-0 mot Pilsnerkorvarna igår kväll
HockeyBockey är en för jävla överskattad idrott.
Vi får se om jag ställer upp nåt mer.

Annars så va det jobbardag i dag som vanligt.
Nu har man ju varit hemma mer än lovligt, så visst fan va det segt att hoppa ur bingen i morse. Biggan låg kvar å ruva på sin stabila rygg och två fina tuttar låg som sälar över hennes hävande överkropp.
Det var en bra start på dagen. En fröjd för ögat.
Sen blev det lite tokigt.
Jag berättade på frukosten för folket på golvet, Lisbet, Rita Palmhjärta, Rut och Mårten, att Biggan och jag förlovat oss.
"De du", sa jag till Mårten som satt närmast och så skulle jag vara lite så där grabbig och boxa till honom.
Gosse va jag tog i.
Tror ni inte på fan att ena nyckelbenet gick av.
Jo då, det är sant, så nu får han gå hemma å reflektera över livet ett par veckor.
Han är dessutom skyldig mig en matlåda.
Det kan han också reflektera över.

Biggan sticker ut på - som hon själv säger - Kama Sutraturné i ett par dar och jag kommer självklart att sakna henne.
Ändå så tror jag att jag cyklar iväg en vända till Fia och visar mitt leende.
Så hon inte glömmer det.
"Att glömma ett leende är som att se solen försvinna en aning", brukar Röda Rut säga.
Och säger Röda Rut så, så är det så.
Annars är det mesta bra.

gille

Back again!
Biggan och jag blev lite crazy och drog helt sonika tvärs över sundet till vårat kära grannland Danmark.
Bara så där hastigt som lustigt.
På vinst å förlust.
Köpenhamn.
Vilken skön jävla stad.
Mest blev det pilsner och pölse, så klart.
En nakenklubb åxå. Men det var tradigt.
Biggan, henne vill jag ha naken. Ingen annan.
(det skulle va Fia och Ankan då, om det skulle vara att man va tvungen)
Å så hamna vi på en för jävla störtskön klubb som körde lite rivigare variant av countrymusik. Folk rökte och söp och hångla lite överallt och förde ett jävla liv. Det var vi, det var danska cojbojsar, vanliga slipsnissar, skäggiga damer och hel drös med annat löst folk.
Det var en brokig samling sköningar som rev upp sårskorpor i ett redan sargat dansgolv.
Fy fan vilket drag. Dit ska vi igen.
Å vad beträffar den transylvaniska vampyren härom dagen...
...så vill ni inte veta.

gille

Biggan säger att i kväll ska det praktiseras "den transylvaniska vampyren".
Den transylvaniska vampyren är ett rollspel.
Med tydliga inslag av - precis som det låter - lite skräck och lite skratt och såna där löständer i plast.
Sen tillkommer eventuellt andra lösa saker i plast.
Vi får se.
Biggan är i alla fall skitglad.
Jag med.
Kan man vara annat?

gilbert

I morse ringde nån snubbe från förlaget och nu är det klart.
Biggan debuterar som författare till hösten.
Och gissa mer!
Eventuellt så hamnar nån av mina teckningar på omslaget!
Gilbert  "Gahm" Olsson blir illustratör!
Biggan blev på en gång så nervös så magen gjorde kovändning. Hon darrade av skräckblandad förtjusning och nu måste hon - som hon säger själv - börja resurtscha och praktisera så in i helvete.
Å kan ni gissa vem som blivit utsedd till att bli försökskanin nummer ett?
Den ska ligga lite nära Kama Sutra, lite nära vanlig sensuell husmanserotik och lite galenskap och lite nyfikenhet och lite koka soppa på en spik.
Lite Kajsa Varg. Man tager vad man haver.
Finns ingenting, så finns i alla fall två nakna hudar.
Så vackert säger Biggan att den ska bli.
Jag är jävligt nyfiken.
De borde ni också vara!

gilbert

Biggan och jag har nyss gökat.
Biggan röker lite under köksfläkten och jag har dragit på mig ett par nya boxerkallingar och sitter nu vid köksbordet med det ena benet över det andra. Lite rödmosig är man allt.
Biggan är sugen på en förlovningsresa.
Kanske drar vi till Stockholm över en helg eller två.
Lite hotell, nåt lattjo på kvällarna och kanske Skansen. Om dom har öppet.
Och skulle det vara nån som har nåt bra tips, så kom igen!

gille

BIGGAN OCH JAG ÄR FÖRLOVADE!
Vi förlovade oss i bilen.
Jag vet, kanske inte så romantiskt, men det sket vi i, för vi hade väldans bråttom.
Nu ska vi leva ett anständigt liv, sa Biggan och kysste mig passionerat säkert i en kvart.
Jag är allt bra lycklig jag, tänkte jag och kysste tillbaka allt va jag orkade.
Sen skulle vi åka och då la hon i ettan på mig.
Vi skratta så där hjärtligt som bara nyförlovade kan.

gilbert

Nyss käkat fläsklägg med rotmos.
Dra åt helvete va gott.
Nu kommer de att lukta brakskit under täcket i kväll.
Nu har vi också enats om Earth wind and fire.
Så nu kan vi gå åstad å inhandla ring.
Biggan vill ha Evfa Attling i silver.
Jag vill ha en smakigt muskulös ring av guld som ingen i världen ska kunna undgå.
Men egentligen får det bli som det blir.
Huvudsaken är ju att en bit av Biggan sitter på mitt finger resten av livet..
Det är en stor huvudsak.

gilbert

Biggans morgonhumör kan ibland vara som en smörask där det ligger gamla flagor av limpa och knäckemacka och då man så fan heller inte ens vill ta smöret med tång.
Snuskigt.
Fast på ett bra sätt.
Så hon satt igång och utforskade min kropp som man utforskar världen i en gammal atlas.
Men så körde dom en härlig dänga på radion och så blev vi osams.
September hette låten.
Kool and the gang, sa jag.
Earth wind and fire, sa Biggan.
Och så var vi igång.
Och nu kan vi inte sluta och tjaffsa. Jag håller på mitt och Biggan håller på sitt.
Så vi har sagt att vi kan väl för fan inte förlova oss förrän vi löst gåtan om september.
Så, om det nu är nån ute i vårt avlånga land som vet bättre.
Är det Kool eller är det Earth?
Skynda på, jag vill förlova mig.

vänligen/gille

Jag rodnade.
Kände mig generad och kände hur tårarna var på väg.
Vi gick omkring här hemma. Röjde, rensa och rodde alla helger i hamn.
Det har inte blivit mycket gjort under nåra veckor. Det ser för jävligt ut.
Tomma glöggare, nån burk här och där, en skinka i kylen som nästan är grå, en gran som hänger läpp och så där kan jag gå på. Nu ska boningen glänsa som nyspolad is.
Och varje gång vi i förbifarten råkade nudda varann, så kittla det till så där jävla skönt.
En tiondels sekund av obeskrivlig lycka.
Plötsligt tar Biggan ett livtag, lyfter mig från parketten och slänger mig i tresitsen.
Hon äter nästan upp mig.
Då kan jag inte hejda känslorna som väller ur kroppens alla sporer.
Jag går inte ner på knä. Det får allt vänta.
Men jag spänner blicken i hennes brunnar till ögon, rodnar och vill flacka med blicken, men stålsätter mig och riktigt nålar fast mina ögon i hennes.
"Imorgon köper vi ringar", säger jag.
Hon säger ingenting. Tittar bara och jag tror för nån hundradels sekund att hon tänker kasta mig på golvet, hoppa på min lilla runda mage och bara skrika;
"Förlova mig med dig, hellre kastar jag mig till hajarna"
Men hon gör inte så. Hon bara tittar och jag rodnar och blir generad, men mina ögon sitter fast med nålar.
"Imorgon köper vi ringar", säger hon och det är då jag börjar gråta.
Biggan och jag älskar varann.
Förstår ni det?

gilbert

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Jag velar.
Det känns så bra mellan Biggan och mig just nu och jag skulle vilja göra så det känns alldeles på riktigt.
Ska jag föreslå en förlovning?
Eller?
Ska jag ge fan i det?
Det är frågan.
Jag har gjort det förr.
Agneta hette min första förlovning. Ingen av oss hade fyllt nitton och det var väl bara galenskapen och ingenting att göra som drev oss. Egentligen. För handen på hjärtat, jag var inte så där jävla förtjust. Egentligen. Vi förlovade oss i alla fall på hennes namnsdag. Hon hette Ellen i andranamn och jag tror det var i augusti, för jag hade brännt sönder mina axlar i solen. Å fy fan, va jag flagna sen.
Eller så va det i juli.
Eller juni.
Vi hyrde i alla fall en båt, bytte nåra billiga ringar på sjön och skålade i Loranga och mumsade upp ett helt paket Ballerina.
Eller va det i slutet på maj?
Det var väl i alla fall  mysigt.
I tre veckor.
Sen kom hon på att hon var lite lesbisk.
Hon flytta till Stockholm och undrar om jag inte sett henne på teve nån gång. Inte hon själv direkt, men hennes namn har rullat runt lite, när man talat om vilka som är med och gör olika program.
Jag tror hon är scripta.
Va fan gör en scripta?
Nu är det inte galenskapen eller ingenting att göra, som driver mig.
Nu är det hjärtat.
Nu är det kärleken.
Men jag är ju så jävla blyg, när det väl kommer till såna här kritor.
Så, frågan kvarstår!
Ska jag?
Eller?
Ska jag inte?

funderar/gilbert

Trots att ögat är svullet som en kronärtskocka och jag ser för jävlig ut, så känns det bra i det stora hela.
Biggan kom tidigt i morse in med två rostade rågfrallor, en kopp svart kaffe, apelsinklyftor och två ägg.
Löskokta och ett saltströ i silver.
Hon hade ingen ros i munnen, men jag tänkte att hon hade det.
Då blev det som på film.
Och så bar hon brickan så stadigt med sina slanka armar och hade ni möjligheten att se hennes leende, så skulle ni aldrig glömma det.
Det känns som en fin början på ett nytt år, fast det startade på sämsta möjliga sätt.
Stygnen ska bort endera dan och jag tänker hålla mig från jobbet denna vecka ut.
Jag kanske har fått en släng av nån liten hjärnskakning, jag vet inte.
Det är lugnt, säger Rut. Och säger Rut att det är lugn, ja, då är det lugnt.
Å säger Mårten att det är jävligt mycket nu, då är det också lugnt.
Limerickföreningen har kickoff i morgon och det är sagt att vi ska komma med åtminstone två limerickar.
Den ena ska handla om nån som kommer från en liten by i Närke och den andra, den är lite klurigare, den ska handla nån som kommer från en by i nordöstra Lappland.
Det är ju nästan ingen som kommer därifrån.
Kanske överraskar jag med nån sporthjälte-limerick.
Vi får se.
Biggan har dessutom sagt att Per-Olov Svarvare luktar lite väl mycket sur mjölk, så han får allt vara helt utan henne i framtiden.
Fri kärlek är ofri kärlek, sa Biggan och blåste lite på det heta kaffet.
Å ute är det kallt så in i helvete

jag hör av mig/ gille

Jo, du Linda!
Raymond kom fram till mig när du hade dansat den där dansen.
Han sluddra som fan.
Men jag tyckte han sa att det verka som din vänstra tutte såg ungefär en centimeter mindre ut än den högra.
Jag sa åt honom att inte dricka så mycket sprit och därefter hålla käften.
Men hur ligger det egentligen till?

undrar/gille

Åtta stygn!
Åtta stygn, en sjujävla blåklocka runt högerögat och hela nyårshelgen i nån form av dimma som är svår att förklara. Dimmigt, bara.
Å på Fritte fattas en och en halv tand i överkäken.
Å Linda brände behån som man gjorde på sextio-talet.
Å Bullen...
Å Raymond...
Ja, så där kan man hålla på tills det nästan blir vår i luften.
Jag fick en raket i fejjan. Det blev lite blodspillan, men det hade - som sa Biggan när jag vakna på lassarettet - det hade kunnat gå åt helvete. Riktigt jävla åt helvete. Så sa BIggan och jag såg på henne när hon sa det, att nu menar hon vad hon säger. Hon var skakad, men inte rörd.
Biggan har inte släppt min hand på flera dygn.
Vissa kallar det kärlek. Jag kallar det KÄRLEK.
Fritte den jävla hispiga galningen, han snubbla in i Raffe och Fias dörr.
Minns ni Bobby Clarke? Hockeyspelaren. Sån ser Fritte ut nu.
Vi skiter i trettonhelgen.
Vi har bestämt det. Allihopa.
Det blir lugna hemmakvällar runt om i världen.
Vi ska inte träffas. Det blir bara fel.
Gula laget vann snöbollsturneringen, om nån undrar.
Å Linda, Raymond tyckte om dina lökar!

gille