Hon hade ingen ros i munnen
Trots att ögat är svullet som en kronärtskocka och jag ser för jävlig ut, så känns det bra i det stora hela.
Biggan kom tidigt i morse in med två rostade rågfrallor, en kopp svart kaffe, apelsinklyftor och två ägg.
Löskokta och ett saltströ i silver.
Hon hade ingen ros i munnen, men jag tänkte att hon hade det.
Då blev det som på film.
Och så bar hon brickan så stadigt med sina slanka armar och hade ni möjligheten att se hennes leende, så skulle ni aldrig glömma det.
Det känns som en fin början på ett nytt år, fast det startade på sämsta möjliga sätt.
Stygnen ska bort endera dan och jag tänker hålla mig från jobbet denna vecka ut.
Jag kanske har fått en släng av nån liten hjärnskakning, jag vet inte.
Det är lugnt, säger Rut. Och säger Rut att det är lugn, ja, då är det lugnt.
Å säger Mårten att det är jävligt mycket nu, då är det också lugnt.
Limerickföreningen har kickoff i morgon och det är sagt att vi ska komma med åtminstone två limerickar.
Den ena ska handla om nån som kommer från en liten by i Närke och den andra, den är lite klurigare, den ska handla nån som kommer från en by i nordöstra Lappland.
Det är ju nästan ingen som kommer därifrån.
Kanske överraskar jag med nån sporthjälte-limerick.
Vi får se.
Biggan har dessutom sagt att Per-Olov Svarvare luktar lite väl mycket sur mjölk, så han får allt vara helt utan henne i framtiden.
Fri kärlek är ofri kärlek, sa Biggan och blåste lite på det heta kaffet.
Å ute är det kallt så in i helvete
jag hör av mig/ gille
Kommentarer
Trackback