Nya tänder
Idag kom lite hastigt och lustigt Solvej in på jobbet och sa mors.
Hon hade lagat framtanden och jag tror nog fan hon hade blekt tänderna överlag.
Det glimmrade och liksom stack så där i ögonen så det nästan gjorde ont.
Sen hade hon taggat upp lite vad gäller utstyrsel så där överhuvutaget. Hon såg faktiskt riktigt bra ut, men längre än så vill jag inte sträcka mig.
Men Mårten, fan, han spann som en katt och fråga om hon fortfarnade va solokvist.
"Ja, inte fan vet jag", sa jag. Jag bryr mig inte.
Jag har ju mina randiga skäl och rutiga orsaker.
Jag kan Solvej. Henne kan jag.
Å det är inget å ha.
Men tjusig, det va hon otvivelaktigt.
Men ett återföreningsgök, det får jävlar i mig vara.
Rut slog på stort å bjöd på rikligt nybakat direkt från bageriet. Alla hurra och stämingen var... magisk.
Rita Palmhjärta har en son som är allergisk grovt rågbröd. Hon sa det när vi satt där.
Hon har också en sommarstuga i Norrbatten. Det sa hon också när vi satt där.
Hon har också ett porslinsöga. Men det sa hon inte när vi satt där.
Det har hon sagt förut.
Lisbets morsa har simmat över Engelska kanalen. Säger Lisbet, men då ska man veta att Lisbet är en mytoman av sällan skådat slag.
Hon hävdar också bestämt att hon minsann finns med i nån Guiness rekordbok. Hon ska tydligen ha ätit 22 kalla korvar på en minut.
Det är ljug. Säkert.
Själv ska jag göra mig en omelett och eventuellt ringa Ankan och fråga om hon behöver någon hjälp i sin nya lya.
Vi får se...
Man får alltid se.
vänligen gilbert
Kommentarer
Trackback