Känslor är som bollar
Rut blev idag lite osams med våran chef som heter Torsten.
Han tycker vi är lite slöa.
Torsten har en skitful mustasch och en spikrak lugg.
Han ser fan inte klok ut.
Rut sa att vi gjorde nog fan så mycket som han kan begära. Och ibland mer.
Där kan jag tycka att hon ljög en smula.
Men, vi gör alla så gott vi kan.
Det gör vi.
Dom är på mig om akvarellkursen.
Men jag vill inte.
Det var Solvej som fixa det där och det är förbi och historia och även om jag tyckte det var kul ibland, så känns det som om jag inte vill.
Och vill man inte, så ska man inte, som det så vackert heter.
Det samma gäller allt det fackliga på jobbet.
Fransson, som körde kull stenullen igår, tar vid som skyddsombud och vad gäller handkassan, så har jag beslutat mig för att även fortsättningsvis ansvara för den.
Det är ju inte direkt skitjobbigt.
Mårten och Solvej ska på bio i helgen och det känns som om jag skiter i det.
Eller?
Känslor, hörrni, det är kluriga bananer det.
Det är som bollar i ett bollhav på IKEA.
Jävligt många med olika färger.
Vad gäller Solvej så är mina lite olika, faktiskt.
Det trodde jag inte.
Fast mest är dom bruna
Ankan har ringt några gånger och bönar och ber att jag ska smyga över.
Jag vill, men så har jag ju Biggan också.
Det är ju henne jag älskar mest.
Men man kan älska flera. Livet blir liksom rikare då.
Biggan kommer hem vid sju och då ska vi mysa.
Alltså, det är bra på det stora hela.
gilbert
Kommentarer
Trackback