Klassfesten i Eslöv
Ja, nu börjar man äntligen bli människa igen. Tar på krafterna med klassfest. Tänkte jag lite kort och koncist skulle sammanfatta kvällen.
Började med lite förfest hemma hos Petra. Det var jag, Anja och Pernilla. Dessa underbara tjejer jag umgicks med åren på högstadiet. Vi skvallrade, pratade gamla minnen, sminkade oss, fnissade och drack billigt rödtjut. Ungefär som tjejer gör mest när man sammanstrålar efter några år på olika håll.
Vid 20.30-tiden begav vi oss till Alex Torstensson. Där skulle hela klassen sluta upp innan vi skulle dra vidare till Eslövs stadshotell. Av 25 elever i 9E så var 19 där. Lori, Henke, Hasse, Lollo, Mia, Daniel osv. T.o.m vår klassföreståndare Dan Lekander var där. Gud vad jag var kär i honom i 8:an! Tyckte att han då var den vackraste och mest charmerande varelsen på jorden. Han var inte så tokig nu heller, men åren har satt sina spår även i hans ansikte. Men det var bara till hans fördel.
Nå väl, efter att ha druckit ett par drinkar hos Alex, minglat och surrat, så var det dags att fara vidare. Alex bostad är ganska nära belägen stadshotellet, så vi gick i samlad trupp. Kände nu att alkoholen hade tagit skruv. Gick i armkrok med Dan nästan hela vägen. Berättade för honom att hur jag hade känt för honom den där tiden i 8:an. Han sa att han visste om det redan, och han kände sig smickrad.
Väl framme slog vi ner oss till bords och tog för oss av en trerätters middag. Mera rödtjut och mycket allsång. Hamnade mellan Robert och Hasse. Robert var en reko kille, men Hasse har jag aldrig haft något till övers för. Hann var klassens clown och skulle alltid vara i centrum. Han är en misslyckad trummis som numer jobbar i en inspelningsstudio. Han var riktigt på arselet redan. Satt och tafsade på Simone mest hela middagen. Hon såg måttligt road ut.
Efter middagen blev det dans. Disco till gamla gamla 80-talshits. Efter plugget med Factory var min älskling. Hasse bjöd upp mig och jag kunde inte tacka nej, det var ju Factory i högtalarna! Hasse stuffade som han alltid gjort. Samma gamla moves. Han var sig lik.
Vid 24-tiden var det dags för Hit Me att erövra scenen. Hit Me var ett sådan där halvtaskigt coverband som tror de äger. De öppnade med Uggla-låten IQ och plöstligt var hela parketten full med vingliga nostalgiker. Det lät väl så där, men det var drag. Daniel hade fått för mycket. Han stod och kräktes vid högtalaranläggningen. Lollo och Robert hade funnit varandra igen. Stod och hånglade upp varandra vid baren. Micke satt och vek båtar av servetterna. Sara lipade för att Robert trivdes med Lollo. Hasse blev nekad att spela trummor, så han blev förbannad och gav sig på Mickes servettbåtar. Ja, så där höll det på. Tills klockan närmade sig två.
Då kände jag en hand på min axel. Det var Dan. Han undrade om han fick bjuda på något i baren. Visst fick han det. Vi dansade sista låten tillsammans. Inga kan älska som vi med Grace. Efter dansen följde han mig till garderboben. Viskade i mitt öra:
– Vill du följa med hem till mig på scones och te?
Jag funderade ett kort ögonblick. Visste ju att det skulle vara efterfest hemma hos Alex. Jag svarade:
– OK. Men bara scones och te då?
– Ja visst! Sa Dan och skrattade.
Väl uppe i min gamla klassföreståndares lägenhet, som ligger alldeles vid torget, över Axelssons lampor, hände det. Det som jag längtat efter i alla år. Han tog tag i mitt huvud med ett stadigt grepp. Tittade mig djupt in i ögonen. Närmade sig med sina fylliga läppar. Jag spjärnade emot. Ett kort tag. Sen gav jag vika. Vi möttes i en lång, ändlös tungrotskyss. Det var precis som jag drömt om. Fast härligare! Han bar in mig på sängen. Vi älskade. Hela natten. Lamporna nere hos Axelssons var satta i gungning. Grace ekade i mitt huvud.
Inga kan älska som vi!
Började med lite förfest hemma hos Petra. Det var jag, Anja och Pernilla. Dessa underbara tjejer jag umgicks med åren på högstadiet. Vi skvallrade, pratade gamla minnen, sminkade oss, fnissade och drack billigt rödtjut. Ungefär som tjejer gör mest när man sammanstrålar efter några år på olika håll.
Vid 20.30-tiden begav vi oss till Alex Torstensson. Där skulle hela klassen sluta upp innan vi skulle dra vidare till Eslövs stadshotell. Av 25 elever i 9E så var 19 där. Lori, Henke, Hasse, Lollo, Mia, Daniel osv. T.o.m vår klassföreståndare Dan Lekander var där. Gud vad jag var kär i honom i 8:an! Tyckte att han då var den vackraste och mest charmerande varelsen på jorden. Han var inte så tokig nu heller, men åren har satt sina spår även i hans ansikte. Men det var bara till hans fördel.
Nå väl, efter att ha druckit ett par drinkar hos Alex, minglat och surrat, så var det dags att fara vidare. Alex bostad är ganska nära belägen stadshotellet, så vi gick i samlad trupp. Kände nu att alkoholen hade tagit skruv. Gick i armkrok med Dan nästan hela vägen. Berättade för honom att hur jag hade känt för honom den där tiden i 8:an. Han sa att han visste om det redan, och han kände sig smickrad.
Väl framme slog vi ner oss till bords och tog för oss av en trerätters middag. Mera rödtjut och mycket allsång. Hamnade mellan Robert och Hasse. Robert var en reko kille, men Hasse har jag aldrig haft något till övers för. Hann var klassens clown och skulle alltid vara i centrum. Han är en misslyckad trummis som numer jobbar i en inspelningsstudio. Han var riktigt på arselet redan. Satt och tafsade på Simone mest hela middagen. Hon såg måttligt road ut.
Efter middagen blev det dans. Disco till gamla gamla 80-talshits. Efter plugget med Factory var min älskling. Hasse bjöd upp mig och jag kunde inte tacka nej, det var ju Factory i högtalarna! Hasse stuffade som han alltid gjort. Samma gamla moves. Han var sig lik.
Vid 24-tiden var det dags för Hit Me att erövra scenen. Hit Me var ett sådan där halvtaskigt coverband som tror de äger. De öppnade med Uggla-låten IQ och plöstligt var hela parketten full med vingliga nostalgiker. Det lät väl så där, men det var drag. Daniel hade fått för mycket. Han stod och kräktes vid högtalaranläggningen. Lollo och Robert hade funnit varandra igen. Stod och hånglade upp varandra vid baren. Micke satt och vek båtar av servetterna. Sara lipade för att Robert trivdes med Lollo. Hasse blev nekad att spela trummor, så han blev förbannad och gav sig på Mickes servettbåtar. Ja, så där höll det på. Tills klockan närmade sig två.
Då kände jag en hand på min axel. Det var Dan. Han undrade om han fick bjuda på något i baren. Visst fick han det. Vi dansade sista låten tillsammans. Inga kan älska som vi med Grace. Efter dansen följde han mig till garderboben. Viskade i mitt öra:
– Vill du följa med hem till mig på scones och te?
Jag funderade ett kort ögonblick. Visste ju att det skulle vara efterfest hemma hos Alex. Jag svarade:
– OK. Men bara scones och te då?
– Ja visst! Sa Dan och skrattade.
Väl uppe i min gamla klassföreståndares lägenhet, som ligger alldeles vid torget, över Axelssons lampor, hände det. Det som jag längtat efter i alla år. Han tog tag i mitt huvud med ett stadigt grepp. Tittade mig djupt in i ögonen. Närmade sig med sina fylliga läppar. Jag spjärnade emot. Ett kort tag. Sen gav jag vika. Vi möttes i en lång, ändlös tungrotskyss. Det var precis som jag drömt om. Fast härligare! Han bar in mig på sängen. Vi älskade. Hela natten. Lamporna nere hos Axelssons var satta i gungning. Grace ekade i mitt huvud.
Inga kan älska som vi!
Kommentarer
Trackback