SNILLEN SPEKULERAR

Säg så här:
Länge leve julbordet.
Det var jävlar i mig det godaste, smaskigaste julbord jag satt tänderna i.
Bara en sup. Ett par glögg och bäst av allt, håll i hatten nu:
SYLTAN!
Den var bäst och sen kommer allt annat och jag kan inte tänka på det nu för då rinner snålvattnet till och jag skiter i om jag går upp fyra-fem kilo den här julen. Jag tänker julbord när jag vaknar, när jag lever och tänker julbord innan jag slår ihop de små blå till natten.
Julbord rockar fett.
Biggan blev lite smålullig och dansade lite väl onödigt mycket med Per-Olov Svarvare. Han ser ganska bra ut, lite tjock och ful frissa, men med ett - som Biggan säger - charmerande leende och en söt liten stuss.
Han är lärare på nån jävla landbrukskola i obygden.
Han är dock en för jävlig överdängare på dans.
Å det är ju inte jag.
Så där kan jag kanske förstå Biggans eld som brann.
När jag precis skulle smacka i mig min andra portion av risallamalta, så viskade Biggan fri kärlek i mitt öra och jag hade inte tid att göra mer än att nicka instämmande.
Kör i vind, tänkte jag å klickade bort alla dessa små apelsinhuliganer som ligger i riset och ligger i vägen. Dom hamna på julduken och tror ni inte på fan att Fia messa lagom till kaffet.
Tänker på dig, stod det och jag blev lite glad.
Men sen blev det knäck och då glömde jag allt annat.
Vore det inte så jävla dyrt med julbord skulle jag kunna äta det varje dag.
I dag ska jag ligga på soffan och bara svälla.
Det är inte fy skam.

snart jul/gille