Pepparkaksgarnityr på vindrutan
Tog en omväg till jobbet imorse. Cyklade förbi Ruben. Känns fortfarande jobbigt efter det jag såg igår. Utanför Ruben stannade jag till vid parkeringen. Hans blåa Opel stod där som vanligt. Tog fram mitt raklödder och skrev över hela vindrutan: "Jävla Ruben!" Sedan kastade jag mig på cykeln och smög därifrån i ett huj. Hoppas ingen såg mig.
När Ruben kom till jobbet såg han inget vidare glad ut. Hejade knappt. Gick och tog sig en kopp kaffe och en pepparkaka. Bläddrade lite förstrött i några nya böcker och så helt plötsligt säger han:
– Va fan skulle det där vara bra för?
Jag stod och sorterade lånekort och svarade:
– Vad då? Vad har hänt?
– Vad då har hänt? Hela jävla bilen var ju full med pepparkaksgarnityr!
– Och vad har jag med det att göra? Förresten heter det inte garnityr.
– Jag skiter väl i vad skiten heter. Tog en halvtimme att få bort det. Det hade fryst.
– Ja, men jag blev så jävla besviken på dig, och förresten var det raklödder, fick jag ur mig.
– Vad då besviken? Vad har jag nu gjort? väste Ruben.
– Jo, men jag såg ju det med egna ögon, sa jag.
– Vad?
– Du och den där lilla bimbon på torget igår. Utanför Lennarts Skor.
– Bimbon?
– Ja!
Det blev alldeles tyst en stund som kändes som en evighet. Sedan började Ruben asgarva.
– Det var ju min lillasyrra Marie! Kallar du henne bimbo?
– Hon är här på besök denna veckan. Bor hemma hos morsan och farsan, och igår hälsade hon på hos mig.
Ridå. Jag ville sjunka ner i kulverten. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.
Det enda jag fick ur mig var:
– Ja, men du kunde väl ha sagt det då. Att hon skulle komma på besök.
– Allt behöver jag väl inte berätta för dig. Vi är ju inget par, eller...?
– Nä, men jag kanske trodde att vi hade något på gång, sa jag.
– Va!?! Vad är det du säger?
– Jag tror att jag är lite förtjust i dig, Ruben. Det är det jag försöker säga, med raklödder.
Ruben asgarvade igen och tog tag i mig och gav mig en kram.
– Jag tycker om dig med, Linda, sa han.
När han sa det så kändes det som om julen var räddad. Att det skulle bli en vit jul med Ruben. Något finare kunde jag inte tänka mig just då.
Det var början på en fin dag. Nu är jag trött och ligger och längtar efter morgondagen. Då får jag träffa Ruben igen.
Go kväll! Linda
När Ruben kom till jobbet såg han inget vidare glad ut. Hejade knappt. Gick och tog sig en kopp kaffe och en pepparkaka. Bläddrade lite förstrött i några nya böcker och så helt plötsligt säger han:
– Va fan skulle det där vara bra för?
Jag stod och sorterade lånekort och svarade:
– Vad då? Vad har hänt?
– Vad då har hänt? Hela jävla bilen var ju full med pepparkaksgarnityr!
– Och vad har jag med det att göra? Förresten heter det inte garnityr.
– Jag skiter väl i vad skiten heter. Tog en halvtimme att få bort det. Det hade fryst.
– Ja, men jag blev så jävla besviken på dig, och förresten var det raklödder, fick jag ur mig.
– Vad då besviken? Vad har jag nu gjort? väste Ruben.
– Jo, men jag såg ju det med egna ögon, sa jag.
– Vad?
– Du och den där lilla bimbon på torget igår. Utanför Lennarts Skor.
– Bimbon?
– Ja!
Det blev alldeles tyst en stund som kändes som en evighet. Sedan började Ruben asgarva.
– Det var ju min lillasyrra Marie! Kallar du henne bimbo?
– Hon är här på besök denna veckan. Bor hemma hos morsan och farsan, och igår hälsade hon på hos mig.
Ridå. Jag ville sjunka ner i kulverten. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.
Det enda jag fick ur mig var:
– Ja, men du kunde väl ha sagt det då. Att hon skulle komma på besök.
– Allt behöver jag väl inte berätta för dig. Vi är ju inget par, eller...?
– Nä, men jag kanske trodde att vi hade något på gång, sa jag.
– Va!?! Vad är det du säger?
– Jag tror att jag är lite förtjust i dig, Ruben. Det är det jag försöker säga, med raklödder.
Ruben asgarvade igen och tog tag i mig och gav mig en kram.
– Jag tycker om dig med, Linda, sa han.
När han sa det så kändes det som om julen var räddad. Att det skulle bli en vit jul med Ruben. Något finare kunde jag inte tänka mig just då.
Det var början på en fin dag. Nu är jag trött och ligger och längtar efter morgondagen. Då får jag träffa Ruben igen.
Go kväll! Linda
Kommentarer
Trackback