Tack så jävla mycket.
Biggan och jag hade gjort upp om att åka hem på lunchen idag och kuttra lite sju snabbast möjligt.
Sagt och gjort.
Vi hann inte mer än att ta in posten förrän vi hängav oss åt varandra på ett sätt som inte går an att redogöra på denna plats.
Och precis när jag såg hur de små söta pärlorna av svett porlade längs Biggans näsrot, då ringde Sergej med kepsen.
Han har börjat måla akryl. Sa han.
Och tror ni inte på fan att den gamle ryssen undrade om jag hade lite koboltblå till övers.
På tub.
Och det hade jag inte.
Jag målar väl för fan inte med akryl.
Och det sa jag till honom och avslutade samtalet snabbare än Sergej med kepsen hann säga hejsan svejsan på ryska.
Men då var det redan slut på lunchen.
Tack så jävla mycket, Sergej.
Som tur är så är det ju julklappsbyte på eftermiddan.
Mer om det senare.
gille
Kommentarer
Trackback