SNILLEN SPEKULERAR

Okej!

Nu har tankat kroppen på lite vitamin. Men det var fan va kärnor det var i den apelsinen.
Jo, åtta år sen, mörk dyster höst, kargt och bråkig vind. Och farsan var glad som ett barn. Han hade tagit en lott i brist på annat. Jag tror att det var en bingolott. Jag är inte säker. Jag är dålig på lotter. Men Lotta är jag bra på. Hon som stod i kassan i tobaksaffären.
Vi var ett par i nån månad. Hon sjöng i kör och hade näsa för det vackra. Jag kan sakna henne ibland.

Ja, farsan vann i alla fall en bil. En volvo. Men det tyckte han var en bil för Svenssons, sa han. Och eftersom vi heter Olsson, så sålde han den och köpte en Merca. Silver, ny och glänsande som vilken vattenyta som helst.
Andra dagen han hade den ville han ha hjälp med en storhandling på ICA. Och när alla kassar och skit var lagda i skuffen återstod en stor jävla toalettpappersbal som också skulle in. Han bad mig köra, ja backa va det. Och tror ni inte att jag samtidigt fick syn på Micke med Kofösarbrallorna på andra sidan gatan. Han hade rakat av mustaschen och höll Maggan på skolkansliet i handen.
Maggan på skolkansliet är min morsa.
Så då kan ni ju tänka er att jag backade utav bara fan.
Rätt in i ICA-butiken. Kanske inte rätt in. Men jag körde åtminstone sönder fyra kundvagnar.
Farsan blev inte så glad. Inte mercan heller. Inte morsan heller.
Men Micke med Kofösarbrallorna kissade nästan ner sig.

Farsan klippte mitt körkort med farfars gamla rakkniv och sedan dess firar vi inte julafton ihop.

Gilbert